Maerz

Tillbaka i Malmö igen för en väldigt kort, stressad visit. Igår var det opposition på allas b-uppsatser hela dagen. Visade sig bli en dag av skräck, förtvivlan och ren galenskap. Folk skrek att lärare skulle polisanmälas och handledare hängas på Malmö Lekskola. Ja, så har vi det en vanlig dag i skolan! Och vi överlevde och fick ett B. Det är bra, med tanke på allt kaos så är det så fruktansvärt bra. Så nu slipper vi stå för hängandet.

Sen drog Karin, Lotta och jag till ölcafét. Fast bara en liten stund för sen skulle jag till Maria. Men det blev en lång stund och sen en ännu lite längre. Det är svårt. Svårt att slita sig från Karin och Lotta, svårt att slita sig från Malmö och svårt att slita sig från ölcafét (hur ruffigt där än är). Drog hem till Lotta för vodka och rödvin (fast inte blandat, så hardcore är nog inte ens vi), känner mig som en orkan som alltid stormar in där till Lottas två sambos förtjusning, men dom skrattar och verkar ändå uppskatta all galenskap. Och vi förklarade ingående vår oppositionen och spelade upp klockrena imitationer av Pärs galenskapsutbrott, så bra att rösten är borta idag. Att dra hem till Lotta är alltid en bra idé! Fick ringa Maria och avboka vår kvällsmats-date vid halv 12, ölcafét, vodkan och bristen på mat hade nog gjort sitt. Tyckte själv att jag var i mitt esse men Maria anade fuffens och kom på mig. Ja, det var en trevlig kväll. Vi ska äta middag ihop idag istället. Sen hem till Karin och djupa diskussioner och thaimat. Idag fick jag lämna en bakis Karin för att åka iväg och klippa mig. Nu är hälften av håret borta och Afrika-anpassat. Känns bra och passande med ny frisyr lagom till min jobbintervju på fredag. Planen är att försöka nästla mig in på kommunen och få jobb som personlig assistent av något slag. Jag förväntar mig ingen som helst glamour, men kanske att jag kan gå hem från jobbet och vara knäckt men ändå få känna att jag gör något vettigt. Det vore en förändring. Att bråka om rosévin med Sthlms hippaste är hemskt. Inget av de tre faller mig i smaken. Och blir det inget med det så är det bara att dra på Sthlmsdialekten i år igen och låtsas att man är med i matchen.

Och nu är det sista timmarna i Malmö. Usch så tomt det känns redan. Hur ska man komma tillbaka hit igen, utan att få träffa de finaste varje dag? Skrämmande med ny klass och att behöva gå resten av utbildningen utan dom som lyfter en.

Det är inte bara en djungel det där med medicin, det är en madröm att försöka reda ut vad som är bra och vad som är dåligt. Det enda jag vet är att jag inte vill ta "standard medicinen" och ingen verkar ha något bra alternativ i sånna fall... =(

Alternativ 1- Det enda jag testat tidigare. Gör att jag får hemska mardrömmar som gör en pyskiskt störd efter ett tag eftersom man aldrig kan sova ordentligt och bara drömmer helt sjuka saker. Man blir även lite härligt nedstämd och känner ångest, man kan liksom inte riktigt njuta av livet. Allt detta är den ökänd för, men den är billig!

Alternativ 2- Inte testat. Sägs inte riktigt ge samma sorts jobbiga biverkiningar som alternativ 1 gör. Däremot får man bara ta det i upp till 28 dagar, annars vet de inte riktigt hur man påverkas av det. Jag ska vara borta 120 dagar och kan max undvika malariaområden någon vecka. I USA och Schweiz har de däremot inga problem med längden man tar det, men skulle ju gissa på att de är inblandade i produktionen och vill sälja så mycket som möjligt. Så biverkningarna vet jag inget om direkt, speciellt inte efter den där första perioden... Dyrt som fan, 3500 kr för hela resan.

Alternativ 3- Innehåller antibiotika och det ska man ju undvika så mycket som möjligt och inte ta i onödan så att man inte blir resistent. Det kan även göra att man blir extremt solkänslig, har hört om personer som fått missfärgningar på huden som inte går bort sen. Perfekt för en långresa i Afrika, även om det är regnperiod så har man ändå lite planer på att flasha sig för solen! Men det är billigt.

Alternativ 4- Tar ingenting alls och tar istället med "botemedel" av någon sort och hoppas på att man är bra på att självmedicinera sig själv och att det finns sjukhus i närheten om olyckan skulle vara framme. Och att man inte är i tillstånd att bry sig om hur det där sjukhuset är.

Har även läst mardrömsgrejer som folk som tappar alla naglar och får åka in på psyket osv, men det är extrema fall. Så på ett sätt önskar jag att jag aldrig började läsa om den här skiten och framför allt önskar jag att jag inte behövde bry mig om det. Just nu lutar det åt alternativ 2 med hjälp av mamma som erbjuder sig att sponsra delar av tabletterna. Men som sagt, vad händer efter 28 dagar..?

Idag ska J och jag gå en sväng till vaccinationskliniken som vi tydligen bor granne med och ta lite sprutor. Jag ser ut att behöva 3-4 st och sen ett gäng tabletter =S. Gaaaaah vad jag inte är bekväm med den tanken. Har ju redan tagit 4 st för de andra resorna, trodde jag var set for life ungefär.
Värst är att det kanske är försent att ta tbc-vaccinet för det lämnar tydligen ett öppet sår som måste hinna läka innan man reser, är det för sent måste jag ta ett blodprov före och ett efter resan för att kolla att allt är okej. Blodprov är inte okej. Fyra sprutor kan jag klara av, det ska jag klara av, för om jag klarar det ska jag ge mig själv en digitalkamera som tröst. Men blodprov finns det ingen tröst i världen för, inte ens fyra månader i Afrika. Så nu håller jag tummarna för tbc-grejen och för att de inte vill ge mig en spruta i vänsterarmen. Just nu ligger all min mentala energi ihopsamlad i min högra överarm och jag har fått samla ihop den ett bra tag. Att byta arm till den vänstra är ungefär som att säga till någon plöstligt att man ska ge dom en spruta i knävecket istället för armen. Då får jag gå hem och ladda om en dag eller två på den andra armen istället. Fast det blir svårt, har inte alls samma kontakt med den armen. Haha, sitter verkligen här och kännder hur jag får fysiskt ont i mina blodkärl. Irrationell rädsla när den är som bäst!

Jag har haft två tentor den här terminen och inte gjort någon av dom.

Jag jobbar på Xbox och hatar det. Men jag berättar det gärna för folk, det är lite status i namnet ändå.

Jag vet massa konstiga saker om Xbox som jag inte får säga till någon men som jag ändå frivilligt väljer att ta upp så fort jag är full.

Jag hatar mitt jobb av den enkla anledningen att jag hatar alla jobb.

Jag saknar min mamma.

Jag funderar allvarligt på att bli nykterist eftersom jag alltid blir så förbannat bakis.

Jag hatar självinsikt och brist på ork att förändra.

Jag gråter varje gång jag ser på So you think you can dance och de röstar ut någon.

Jag är besatt av pengar, men inte av dyra saker.

Jag har extremt svårt för att leva okomplicerat och lyckligt, det tar nästan emot att försöka.




Så nu fick jag det ur mig! Allt detta till trots så är jag nöjd med livet, men det kan ju förklara varför jag drabbas av en mindre ångestattack så här på fredagen strax innan utröstningen i Idol. Jag underlättar ju verkligen inte för mig själv. Är jag för lat för att plugga borde jag sluta, hatar jag mitt jobb borde jag säga upp mig, saknar jag min mamma borde jag ringa henne och säga det, gråter jag till tv-program så betyder det ju bara att jag innehar någon form av förmåga att känna sympati, om än i lite konstiga situationer. Istället samlar jag allt i en liten boll och tycker synd om mig själv. I helgen blir det 18 hs jobbande, båda morgonpassen. Gäsp. Hat. Gäsp.

Söndag, aka den stora pluggdagen. Här ska läsas om militärteknologi och politisk filosofi under första världskriget och ett gäng andra krig också för den delen. Underbart!

Igår var jag och Johan i Köpenhamn hela dagen. Shopping, fika i pisserenden, utflykt till en innegård i någon förort som tydligen var speciell ur en landskapsarkitekts synvinkel, en vild jakt på indianmockasinsstövlar genom halva stan, lite dricka på Hard Rock och till sist en vända på Tivoli som hade Halloweentema och där passade vi på att spela upp alla våra danska pengar och äta oss mätta på popcorn och sockervadd. Puh. Sen tåget över till Malmö igen, denna gången var ena halvan av oss iförd mockasiner, för att stanna upp på O'Learys och spana in rugbyfinalen och se frågande på varandra så fort det blev straff eller något annat skumt. Hade fått insidertips om att Sydafrikanerna skulle vara heta, något Johan inte köpte och det fick han ju ångra. Det var det, det var den lördagen. Den var bra.

Så nu var det alltså plugga som gällde. Gaaah. Det blir svårt. Imorgon blir det grupparbete hos Karin, det blir också svårt för hon fick en hund i torsdags. Ooooh, kommer få försöka allt jag kan att inte kidnappa den. Speciellt inte när Karin ska iväg och har frågat om jag kan passa The Bib på eftermiddagen, det kan ju skada lite förtroende där... Nej, dags att plugga då kanske.

Tentor och jobba.. Sista tiden har varit lite för mycket känner jag, men det ska det bli ändring på! I onsdags var jag på vinmiddag hemma hos Karin, kändes skönt att bara vara lite studentig också (den slappa varianten för en gångs skull). Sen drog de andra hem och jag, Karin och Tilda stack till Kåren för att kolla läget, där hittade vi halva klassen och billiga drinkar. Så det blev en rätt blöt kväll och en hel del prat med klassisarna som man pinsamt nog inte ens kan namnet på efter sex månader, vår klass i ett nötskal. Karin gjorde misstaget att säga orden "hon ärt sådär lite skönt höger" och sen var all blyghet borta och diskussionen i full gång. Ikväll fortsätter jag i samma anda, ska jag vara lat och se på Idol och käka godis, imorgon blir det shopping och fest hos Henette. På söndag däremot väntar allvaret, började ny kurs idag, konflikthistoria, och fick tentan. Vi ska skriva 15 sidor ungefär, det är 12 sidor mer än förra tentan. Förstår han inte att vi är bortskämda små brats när det gäller våra tentor, we don't do stuff like that.

Har kommit igång med jobbet lite nu, är ju grymt klurigt måste jag säga... Hittills har alla varit snälla och förlåtande (de har varit killar mellan 18-35), som man kan sätta på hold för femtielfte gången och de säger att det är heelt okej med ett leende, I like. Men ibland kommer dom, de värsta av dem alla där min telefoncharm inte biter ett dugg.. Mammorna. Får komma på ett bra sätt att handskas med dom tror jag. Idag gjorde jag mig ökänd på jobbet när jag skulle förklara för en kille hur han skulle koppla sin xbox till datorn och högtalare med hjälp av "hon"- och "hanadaptrar". Hade gjort det ett antal gånger under samtalet men han fattade inte riktigt och till slut så blev jag nog lite för tydlig tror jag.

Jag: Alltså.. En hane är ju den som STICKER IIIIN något iiiiii något annat. En honadapter är ju en som får något IIIIIINSTUCKET iiii sig. (samtidigt gjorde jag tydligen väldigt tydliga handgester för mig själv framför datorn)
Det blir tyst en sekund sen knäcker jag mig totalt och killen också.
Killen: Okej.. Jo men det är ju faktiskt rätt logiskt om man tänker efter!

Sen var det ju så fint så att ingen annan satt i telefon just då utan kunde lyssna på exakt vad jag sa till den här killen, blev rejält mobbad sen. Men han fattade ju, tycker att det är det som räknas. Andra bubblare är när jag till samma kille (hur lyckas jag) flera gånger säger att det bara är att kila ut till en spelaffär och köpa de här adaptrarna och finns de inte där kan han bara gå dit, eller dit och i hans stad så ska det inte vara svårt "bara kila runt och leta så hittar du".. Efter att jag sagt det säkert tio gånger så säger han att anledningen till att han verkligen måste veta är för att han är rullstolsbunden och inte bara kan kila runt mellan affärer. Damn, jag är verkligen inte handikappsanpassad känner jag, får säkert samtal från jämo snart. Som tur var kom de två pinsamheterna i omvänd ordning så jag fick ju honom att skratta på slutet. Nej, han var nog den mest förlåtande hittills, men jag hoppas att jag aldrig behöver förklara de här adaptrarna för en av de där hemska mammorna, det kommer sluta illa.

Senaste tiden har jag varit trött. Trött på skolan, trött på jobbet, trött på Malmö och trött på mig själv. Framför allt var jag trött på att aldrig ha tillräckligt med tid för något, allt blev bara halvgjort om ens det. Men jag har överlevt x-boxträningen och på måndag drar det igång på riktigt! Försöker använda helgen till att komma i fas med mitt liv igen men saknar energi totalt. Måste få gjort vårt grupparbete, ska analysera konflikten mellan AIK och IFK:s firmor. Alla andra grupper har fått mer traditionella uppgifter som handlar om Rwanda, Nordirland m.m. Hade det här varit någon annan gång än nu hade jag tyckt att det var grymt. Men inte idag, inte nu, istället suckar jag mest, virar in mig i en filt, tar ett djupt andetag och försöker få gjort skiten så smärtfritt och snabbt som möjligt. Jag behöver bli pepp.

Jag vill åka härifrån. Varför är det så vårt att bara vara? Om jag inte lär mig att uppskatta lite stabilitet i min tillvaro kommer jag gå i personlig konkurs. Igår betalade jag i alla fall något för 9000 kr som jag kommer ha användning för 24:e januari samt 25:e maj nästa år. Problemet är att jag officiellt ska plugga och, framför allt, jobba hela våren i Malmö. Så just nu lever jag dubbelliv och nynnar på Hello Africa med Dr Alban varje dag när jag cyklar till jobbet (fast den är inte jättenynnvänlig, där är No Coke helt klart att föredra). Det får ordna sig helt enkelt, jag kan ta Microsofts hat.

Kryssboxsträningen är i full gång! Vi pluggar sladdar, knappar, systeminställningar och datasystem hela dagarna. Ibland tvingar dom oss att spela xbox, det är tydligen viktigt för vår inlärning. Går 9-18 varje dag och smiter bara iväg ibland för att gå på föreläsningar, men kombinationen xbox och konfliktlösning blir lätt lite skum när det blandas ihop i hjärnan.. Just nu tar xbox lite mer plats och tid, kommer väl vara så två veckor framöver antar jag. Grymt mycket man ska kunna och massa regler från Microsoft som man gör bäst i att inte bryta mot =S. Vi är Microsoft. Jag är rädd för Microsoft.

Igår slog jag och Britney till med en Malmödate. Tog oss till Möllan för en romantisk thaimiddag på tu man hand, det var riktigt hett måste jag säga. Brukar inte vara något problem men man blev faktiskt tårögd av den starka maten, så vi satt och snörvlade i kapp och hällde i oss massa juice, haha. Sen gjorde vi det enda rätta en lördagskväll i Malmö, proppade i oss godis och såg på tecknad film. Såg Shrek 3, den var bra, men inte bäst. Tror jag får visa Hoodwinked för Britney någon gång, tror hon skulle uppskatta bergsgeten. Men det var en bra kväll, jag fick en sockerchock, spelade lite wii på vägen hem efter bion och sen åkte jag hem och sov. Precis vad som behövdes efter den här veckan!

Imorgon börjar en ny.

Tillbaka i Falkenberg, sista gång på ett tag nu för snart drar allt igång i Malmö igen. Blev inte mycket festivalande under dagarna i Malmö, hade fokus på annat.. Och det lönade sig tydligen för Manpower ringde innan idag och xbox-jobbet är mitt, mitt, mitt!! Den 3:e september drar det igång med tre veckors träning på heltid så att jag ska kunna lära mig allt om xbox. Det kan ju bli rätt tufft, men grymt att kunna jobba heltid tre veckor och tjäna massa pengar samtidigt som man får lov att smyga iväg på sina föreläsningar. Oh I loooove the cake! Och det känns inte som om jag säljer min själ, för jag förklarade faltiskt för cheferna att mitt nintendo 8-bitars är min ögonsten och jag har svårt att släppa taget om det.

Och i natt kom Johan hem från Kreta, äntligen äntligen äntligen! Han har ju varit iväg halva sommaren nu och  rest, själv går man hemma och väntar.. Sen när han kommer där fräsch och solbränd efter en underbar semester så känner man sig ännu mer som ett ösegn. Känns inte som om det har varit någon sommar i år. Fast jag glömde av mitt blekhetskomplex när han började visa upp allt han hade shoppat. Storshopparen hade tagit en runda på stan och bara köpt massa saker till mig (!). Fick en parfym, en väska, örhängen, en klänning och en luvtröja. Någon har fått sig en charter-sugar daddy! Fast nu när jag har extrajobb så ska Johan få sig en Mama.

Idag har vi sovit, varit och köpt en ny cykel till Johan eftersom den andra blev stulen när jag skulle passa den.. Ehm. Och nu ska jag plugga.

Detta blir inte någon festivalblogg om hur trevligt här är i Malmö.
Jag är trots allt här på ett litet mission, inte för att ha roligt, ooh nej. Mitt mission går ut på att jag ska skaffa mig ett extrajobb i höst så att jag slipper leva på luft. Om jag bara lägger mig ner och ligger kvar tills i slutet av januari så är pengarna till Afrika fixade. Men om jag av någon anledning har annat för mig än att vara en geleklump med liggsår så blir det tight.. Sen har jag ju ganska mycket tid över också.

Hur du nu än kom sig så hamnade jag på en xbox-jobbintervju på Manpower i tisdags. Det var väldigt avslappnat och trevligt så när som på det översvåra engelskatestet jag fick sitta och göra i en timme. Inga jobbiga teknikfrågor, däremot frågade dom om jag har spelat xbox. Klart jag har!! Säkert tre gånger.

Så långt är allt bra och nu ska jag dit i morgon för att träffa cheferna på xboxföretaget, aka the germans. The geeermans! Majn gått. Det känns ju inte alls lika avslappnat längre, vad säger man till dom?? Kan ju alltid dra till med den gamla klassikern "klappe zu, affe tot" (stavning?). Det var det första jag lärde mig på tyska.

Äntligen Malmö!


Vi firar ett år, Malmö och jag, om precis bara några dagar nu säkert. Vi har haft ett bra år tillsammans, är fortfarande pirrigt nykära och har inte hamnat i den där slentrianen då vi bara tar varandra för givet. Jag cyklar fortfarande omvägar när jag kan för att få upptäcka mer.

Här råder säkert festivalstämning, men jag är på fel sida stan och här pulserar det bara långsamt. Men det rör sig, i Falkenberg står det ju så still att man mår illa ibland. Ikväll ska jag öppna upp alla fönster, sitta i mitt uterum med mina böcker och bara se på när alla andra leker. Då är det bra att bo på andra sidan stan, blir så mycket lättare att ignorera allt annat och bara vara duktig och plugga. Först en sväng till Willys för att fylla på förrådet, sen ska jag gå hem med mina påsar och starta upp både kylen och min hjärna.

Jo! Jobbintervju imorgon. Kan gå hur som helst, men det känns okej hur det än går. Vem skulle ni ringa om ni hade teknik problem?

Nu är skorna mina och jag är 420 kronor fattigare. Hepp hepp!

Har tråkigt. Johan har åkt till Malmö/Kreta och lämnat mig i ett regningt Falkenberg med en hemtenta som ständigt gnager mig bakom öronen. Spelar ingen roll vad jag hittar på så ligger den och skaver. Jag ska göra den, det är inte det. Det är bara det att jag blir så fruktansvärt hämmad av att göra en tenta på exakt samma ämne en gång till. Jag vill ju inte upprepa mig, samtidigt vill man ju ha med allt det som var bra från det förra och man får världens ångest över att inte upprepa sånt som var dåligt. Jag ska utveckla allt och analyser in i minsta detalj och det går ju sådär när man bara får skriva 1,5 sida. Vetenskapliga rapporter är inte min starka sida heller, har lite för lätt att börja med mumbojumbo hela tiden. Gah, ett beprövat sätt att få alla hämningar att släppa på är ju att helt enkelt bli riktigt jävla packad. Kanske är det min sista utväg? Undrar hur man ser på det där med gender efter en runda på Bratt? Åh hjälp.

Men idag har jag annat för mig, slösurfar som aldrig förr och nu har jag halkat in på ebay och ska köpa skor! Hittade ett par väldigt bra converse i precis rätt färg som jag vill ha. Oliiiiv. Visserligen en halv storlek för stor, men det skiter jag fullständigt i. Två timmar kvar på auktionen så här ska budas för fullt! Ska in en vända på forex bara och kolla hur pundet står så att man inte tar i för mycket. Förra gången jag gav mig på detta så försvann skorna någonstans i Europa och kom aldrig fram. Det var sorgligt. Men den snälla Hong Kong-människan erbjöd sig att skicka ett nytt par eller ge mig pengarna tillbaka. Jag tog pengarna, blev så jobbigt att hoppas varje dag i flera veckor när posten kom. Men nu har jag repat mig, det här är bra skit!

I helgen var vi i Johans familjs torp, några små stugor utan el och vatten mitt ute i ingenstans. Mycket lugnt. Och mörkt. Och folktomt. Jag är för paranoid för mitt eget bästa. Jag älskar människor, att bo i lägenhet med tusen grannar och att bo i storstäder som London är underbart. Folk, folk, folk. Fast jag blev iofs antastad en gång i London av en liten engelsk gubbe i tweedkavaj och matchande gubbkeps, han blev tydligen väldigt kramsugen innan han skulle på bussen och flög på mig i farten. Då hjälpte det inte att där fanns mycket folk. Sånt händer ju inte där det inte finns något folk alls. Hmmm, klurigt. Jag har iaf fiskat en massa.

Igår var vi en sväng i Gööötet. Var förbi Freeport i Kungsbacka först för att kika runt lite.. Har aldrig varit där och fick mig en liten chock, stället vat ju fullt av små brats. Kunde inte koncentrera mig på något i affärerna utan var mest tvungen att gå och råglo med skräckblandad förtjusning på dessa skumma varelser. Tror jag lever i en rätt skyddad värld, men hur fan kan dom med? Hur orkar dom? Hur orkar man leva som Brat?? Eller Bratt som vi säger i Falkenberg.

Åkte vidare till Botaniska och kollade på någon trädgård och sen till Ikea och där emellan köpte jag ett par skor. Mina Afrika-skor. Dom ser inte mycket ut för världen och billiga var dom också, men det är skorna som ska få äran att föra mig runt i Afrika hela våren. Timbaland-skor var det också och det känns ju tryggt, etta på trackslistan, vad kan gå fel? Får jag inte resa snart så dör jag.

Imorgon åker Johan till Malmö och sen på natten flyger han till Kreta för att semestra en vecka. Som om han inte har fått nog av semester för i sommar. Som om jag inte är värd det mer. Som om jag inte också hade kunnat åka om jag inte hade trott att jag skulle jobba (vilket jag inte ska, gaaaaahaaa). Som om jag inte också vill glida runt i flipflop och ha slampigt lite kläder på mig, äta grekiska sallader och sniffa klor. Ge mig en strand full av sönderbrända kräftröda, överviktiga män i neontanga med Austin Powers-mattor på börstet, centimetertjocka guldlänkar, klackring och jag är hemma, charter när det är som bäst. Ja, ni hör själva hur desperat jag är. Jag unnar inte Johan denna upplevelse ett dugg. Det borde vara jag.

Augusti elleerr.
På jobbet har jag bytt Stockholm mot goa gubbar i Götet, några heter Glenn och alla dricker Pripps medan dom springer runt på klipporna i Bohuslän med upprullade jeans. Sista veckan nu, sen väntar några veckors semester. Tänk om det skulle vara bra väder då. Jag tror jag måste tro på det för annars går jag under långsamt. Först tyckte jag att det var den sämsta idéen någonsin att vara ledig, det var den lilla reseplanerade materialisten som visade sitt snåla ansikte tror jag. Men nu känns det helt okej faktiskt. Jag vill också glida runt i flipflop och pilla mig i naveln hela dagarna.

Fast helgen har ju varit bra. Har hunnit med första besöket på stranden, några timmar i solen, första kvällsdoppet, grymt många myggbett på bara några timmar och att supa bort min röst. Vet inte vad jag har gjort men min telefonröst har nått oanade höjder idag. Får tacka helgens fest hos Sanne och utgången på Bratt för det. Kanske säljer mer när man är sådär lite hes, kanske ska vara mitt knep i fortsättningen..

Tog mitt blodtryck förra veckan. Var skyhögt och jag är som en tickande liten bomb. Hoppas att det var min nervositet som fick upp det. Hatar allt som har med kontroller att göra och hur fånigt det än låter så tycker jag att det är obehagligt att ta blodtrycket. Det trycker så läskigt på armen och man känner sin egen puls i halva kroppen. Sen blir jag alltid så nervös över att jag skulle kunna ha högt blodtryck eftersom halva släkten har fått hjärtattacker. Ond cirkel det där. Så nu kan jag tydligen ställa mig i kö jag också. Damn. Hysteri är en vacker egenskap, men tydligen inte bra för blodtrycket.

Helg i Malmö, man återvänder alltid till brottsplatsen. Grymt skönt att komma hem till egna lägenheten. Min, min, min. Allt är mitt. Och Johans då. Visst, får lämna tillbaka den om ett halvår, men sen ska jag ändå inte bo någonstans på ett år så det kommer jag ju inte märka av förrän våren 2009. Fram tills dess kan jag låtsas att den står här och väntar och att vi kan bo här sen igen. Förnekelse är underbart! Idag har vi gått på stan, käkat falafel och funderat på om det verkligen är en bra idé att ställe cykeln på stan ikväll ifall den skulle bli snodd. Det är Malmö det!

Ikväll vankades det fest på Lunds äldsta studenthem, får direkt Ondskan-associationer, men där ska tydligen vara trevligt.. Stor fest, klädkod och hela köret. I don't do klädkod, inte särskilt bra i alla fall och blev kvar i Malmö. Johan däremot gjorde ett försök, han gick på minsta möjliga uppklädda- alternativet. Tyckte ändå att han såg ut som en brat, eller Bratt som vi säger i Falkenberg. Hoppas han inte får stryk på väg hem från bussen i natt, borde kanske hämta honom...

Var förövrigt sjuk och borta från jobbet för ett tag sen och hittade ett brev i Malmö från Carlsberg igår. Det står datumet jag var sjukskriven och att jag ska skriva under på att "jag svär på mitt samvete att jag verkligen var sjuk den dagen". Någor är seriöst lömskt med det där företaget, har upptäckt det nu. Lömskt.

Annars är mina dagar där räknade.. Sen blir det tenta och kanske att jag passar på att måla om det Folkessonska hemmet när jag ändå är ledig. Har gått så grymt fort att jobba så jag fattar ingenting.. Antingen är det jättelugnt och man studerar sig själv medan man odlar navelludd samtidigt som man glor på perez hilton, andra dagar händer allt på en gång. Har hand om Sthlm's skärgård och delar av Sthlm och det är pride och båtrace och alla har problem som ska fixas nu, nu, nu. Och jag ska tydligen kunna lösa allt, har tom. fått en egen jobbmobil så att de ska ringa direkt till mig och slippa alla okunniga typer som inte kan något om skärgården. Mobilen ringer och ringer och ringer. Tycker synd om dom för de har ingen aning om att de ringer till mig, den okunnigaste människan på hela Carlsberg. Varje gång de rabblar sina problem får jag en mindre hjärtattack, men jag har faktiskt lyckats lösa allt hittills.

För någon natt sen drömde jag att de ringde på min jävla skärdgårdsmobil och sa att jag hade sänkt en av skärgårdsbåtarna. Hade tydligen skickat för mycket öl och jag borde ha fattat att det inte gick för det är passagerarbåtar som inte kan väga hur mycket som helst och nu låg båten på havets botten mellan två öar ute i ingenstans. Någor jag skulle fixa omedelbart. Jobbskada kallas sånt.

I lördags bjöds det på middag hemma hos Maria. Mycket trevligt initiativ av Maria måste jag säga, att laga mat till någon som man inte har fött fram, och i princip lovat att ta hand om i 18 år (vet ju alla att det blir x antal år utöver det..), utan att bara göra det för att det är roligt. Så vi satt och drack vin och pratade hela kvällen innan vi stack till Zätas en kort sväng, plockade upp ett fyllo och cyklade hem. Inga skandaler förutom en schlagerchock, vem visste att en viss Fredrik hade sånna låtskrivartalanger. Nämner inga efternamn eftersom det skulle se alltför fel ut om denne Fredrik hade varit lite lagom självgod och googlat sitt eget namn... Hmm. Men trodde ni att ni visste allt om Cara Mia så trodde ni helt klart fel! Jag vet allt.

Idag har varit skräckens dag.. Tandläkartiden var bokad 17.30 och hela dagen var förstörd. Har varit på dåligt humör hela dagen och inte orkat göra mer än jag måste. Varje gång jag är där säger nämligen tandisen att snart kanske jag måste laga den där tanden. Borra upp den och fylla ut den inifrån. Laga hål har jag inget problem med för det kan man göra utan bedövning, men att "borra upp" en tand..??!! Stor bedövingsspruta på den. Stooor. Har inget emot tandläkare, de får gärna pilla i mitt tandkött, pensla bananlack och sätta in röntgenbildsgrejerna så långt in att man nästan spyr och får ta om bilderna tusen gånger... Men sprutor. Fobi i all ära, men det är fan inte normalt att ta en spruta i munnen. Tänk er en spruta rätt upp i gommen, eller i kinden... Gaaaaah. Jag lovar här med att aldrig bli beroende av botox eller bli sprutnarkoman. Skulle jag få sånna behov får jag lösa det med silvertejp och rökheroin istället.

Har lovat både mig själv och tandisen att skölja flour, använda tandtråd och inte dricka frätande grejer. Och vad gör jag? Sticker till Thailand och häller i mig hinkar med cola och sprit hela nätterna som säkert motsvarade en volym på en mindre insjö i Småland. Så den här gången var det kört, for sure. Tills tandläkaren säger att "ja, det här såg ju riktigt bra ut. Men den där tanden får vi nog laga om några år. Då kallar vi igen om två år, du ska ju inte behöva gå mer än nödvändigt". Så nu är det bara att vänta två år till innan det är dags att dö en smula igen. Dö.

Är ledig idag, ofrivlligt men ändå ledig. Hade det varit strålande sol kanske det inte hade varit så illa, men idag känns det bara onödigt och som slöseri med tid. Har legat kvar i sängen och lyssnat på ösregnet och känner mig väl inte särskilt motiverad att göra något alls. Fick för mig att jag kunde "gå på stan lite och kolla i affärer", sen slog det mig att jag inte vet hur man gör det i Falkenberg. Kanske om man går i slow motion och att man verkligen kollar in i alla affärer typ hälsokosten, bokhandeln, tygaffärerna, Synsam och sånt, då kanske man kunde komma upp i en halvtimmes tid eller något. Det är ungefär lika lång tid som det skulle ta att cykla dit i regnet också, det är det inte värt. Får bli en seg dag, med ett besök på biblan i eftermiddag. Johan ska låna Afrika-böcker och jag ska se om jag hittar de där estniskaböckerna som mamma har tipsat om. Roots. Hur svårt kan det vara att lära sig lite estniska? Grymt svårt antagligen. På 21,5 år har jag lärt mig: Vi ska äta, mamma, pappa, mormor, morfar, berg, hej och "Lilla Mari".
Så på en sommar borde jag ju i alla fall lära mig att uttala någon bokstav eller något.... Men kanske om 60 år att jag kan läsa morfars böcker. Då får jag iofs sträckläsa alla ganska fort, så att jag inte dör mitt i allt och har lärt mig förgäves. Anyway, roots var det...