Maerz

Helg i Malmö, man återvänder alltid till brottsplatsen. Grymt skönt att komma hem till egna lägenheten. Min, min, min. Allt är mitt. Och Johans då. Visst, får lämna tillbaka den om ett halvår, men sen ska jag ändå inte bo någonstans på ett år så det kommer jag ju inte märka av förrän våren 2009. Fram tills dess kan jag låtsas att den står här och väntar och att vi kan bo här sen igen. Förnekelse är underbart! Idag har vi gått på stan, käkat falafel och funderat på om det verkligen är en bra idé att ställe cykeln på stan ikväll ifall den skulle bli snodd. Det är Malmö det!

Ikväll vankades det fest på Lunds äldsta studenthem, får direkt Ondskan-associationer, men där ska tydligen vara trevligt.. Stor fest, klädkod och hela köret. I don't do klädkod, inte särskilt bra i alla fall och blev kvar i Malmö. Johan däremot gjorde ett försök, han gick på minsta möjliga uppklädda- alternativet. Tyckte ändå att han såg ut som en brat, eller Bratt som vi säger i Falkenberg. Hoppas han inte får stryk på väg hem från bussen i natt, borde kanske hämta honom...

Var förövrigt sjuk och borta från jobbet för ett tag sen och hittade ett brev i Malmö från Carlsberg igår. Det står datumet jag var sjukskriven och att jag ska skriva under på att "jag svär på mitt samvete att jag verkligen var sjuk den dagen". Någor är seriöst lömskt med det där företaget, har upptäckt det nu. Lömskt.

Annars är mina dagar där räknade.. Sen blir det tenta och kanske att jag passar på att måla om det Folkessonska hemmet när jag ändå är ledig. Har gått så grymt fort att jobba så jag fattar ingenting.. Antingen är det jättelugnt och man studerar sig själv medan man odlar navelludd samtidigt som man glor på perez hilton, andra dagar händer allt på en gång. Har hand om Sthlm's skärgård och delar av Sthlm och det är pride och båtrace och alla har problem som ska fixas nu, nu, nu. Och jag ska tydligen kunna lösa allt, har tom. fått en egen jobbmobil så att de ska ringa direkt till mig och slippa alla okunniga typer som inte kan något om skärgården. Mobilen ringer och ringer och ringer. Tycker synd om dom för de har ingen aning om att de ringer till mig, den okunnigaste människan på hela Carlsberg. Varje gång de rabblar sina problem får jag en mindre hjärtattack, men jag har faktiskt lyckats lösa allt hittills.

För någon natt sen drömde jag att de ringde på min jävla skärdgårdsmobil och sa att jag hade sänkt en av skärgårdsbåtarna. Hade tydligen skickat för mycket öl och jag borde ha fattat att det inte gick för det är passagerarbåtar som inte kan väga hur mycket som helst och nu låg båten på havets botten mellan två öar ute i ingenstans. Någor jag skulle fixa omedelbart. Jobbskada kallas sånt.