Maerz

I lördags bjöds det på middag hemma hos Maria. Mycket trevligt initiativ av Maria måste jag säga, att laga mat till någon som man inte har fött fram, och i princip lovat att ta hand om i 18 år (vet ju alla att det blir x antal år utöver det..), utan att bara göra det för att det är roligt. Så vi satt och drack vin och pratade hela kvällen innan vi stack till Zätas en kort sväng, plockade upp ett fyllo och cyklade hem. Inga skandaler förutom en schlagerchock, vem visste att en viss Fredrik hade sånna låtskrivartalanger. Nämner inga efternamn eftersom det skulle se alltför fel ut om denne Fredrik hade varit lite lagom självgod och googlat sitt eget namn... Hmm. Men trodde ni att ni visste allt om Cara Mia så trodde ni helt klart fel! Jag vet allt.

Idag har varit skräckens dag.. Tandläkartiden var bokad 17.30 och hela dagen var förstörd. Har varit på dåligt humör hela dagen och inte orkat göra mer än jag måste. Varje gång jag är där säger nämligen tandisen att snart kanske jag måste laga den där tanden. Borra upp den och fylla ut den inifrån. Laga hål har jag inget problem med för det kan man göra utan bedövning, men att "borra upp" en tand..??!! Stor bedövingsspruta på den. Stooor. Har inget emot tandläkare, de får gärna pilla i mitt tandkött, pensla bananlack och sätta in röntgenbildsgrejerna så långt in att man nästan spyr och får ta om bilderna tusen gånger... Men sprutor. Fobi i all ära, men det är fan inte normalt att ta en spruta i munnen. Tänk er en spruta rätt upp i gommen, eller i kinden... Gaaaaah. Jag lovar här med att aldrig bli beroende av botox eller bli sprutnarkoman. Skulle jag få sånna behov får jag lösa det med silvertejp och rökheroin istället.

Har lovat både mig själv och tandisen att skölja flour, använda tandtråd och inte dricka frätande grejer. Och vad gör jag? Sticker till Thailand och häller i mig hinkar med cola och sprit hela nätterna som säkert motsvarade en volym på en mindre insjö i Småland. Så den här gången var det kört, for sure. Tills tandläkaren säger att "ja, det här såg ju riktigt bra ut. Men den där tanden får vi nog laga om några år. Då kallar vi igen om två år, du ska ju inte behöva gå mer än nödvändigt". Så nu är det bara att vänta två år till innan det är dags att dö en smula igen. Dö.