Fan, fan fan
I helgen var vi i Johans familjs torp, några små stugor utan el och vatten mitt ute i ingenstans. Mycket lugnt. Och mörkt. Och folktomt. Jag är för paranoid för mitt eget bästa. Jag älskar människor, att bo i lägenhet med tusen grannar och att bo i storstäder som London är underbart. Folk, folk, folk. Fast jag blev iofs antastad en gång i London av en liten engelsk gubbe i tweedkavaj och matchande gubbkeps, han blev tydligen väldigt kramsugen innan han skulle på bussen och flög på mig i farten. Då hjälpte det inte att där fanns mycket folk. Sånt händer ju inte där det inte finns något folk alls. Hmmm, klurigt. Jag har iaf fiskat en massa.
Igår var vi en sväng i Gööötet. Var förbi Freeport i Kungsbacka först för att kika runt lite.. Har aldrig varit där och fick mig en liten chock, stället vat ju fullt av små brats. Kunde inte koncentrera mig på något i affärerna utan var mest tvungen att gå och råglo med skräckblandad förtjusning på dessa skumma varelser. Tror jag lever i en rätt skyddad värld, men hur fan kan dom med? Hur orkar dom? Hur orkar man leva som Brat?? Eller Bratt som vi säger i Falkenberg.
Åkte vidare till Botaniska och kollade på någon trädgård och sen till Ikea och där emellan köpte jag ett par skor. Mina Afrika-skor. Dom ser inte mycket ut för världen och billiga var dom också, men det är skorna som ska få äran att föra mig runt i Afrika hela våren. Timbaland-skor var det också och det känns ju tryggt, etta på trackslistan, vad kan gå fel? Får jag inte resa snart så dör jag.
Imorgon åker Johan till Malmö och sen på natten flyger han till Kreta för att semestra en vecka. Som om han inte har fått nog av semester för i sommar. Som om jag inte är värd det mer. Som om jag inte också hade kunnat åka om jag inte hade trott att jag skulle jobba (vilket jag inte ska, gaaaaahaaa). Som om jag inte också vill glida runt i flipflop och ha slampigt lite kläder på mig, äta grekiska sallader och sniffa klor. Ge mig en strand full av sönderbrända kräftröda, överviktiga män i neontanga med Austin Powers-mattor på börstet, centimetertjocka guldlänkar, klackring och jag är hemma, charter när det är som bäst. Ja, ni hör själva hur desperat jag är. Jag unnar inte Johan denna upplevelse ett dugg. Det borde vara jag.
Igår var vi en sväng i Gööötet. Var förbi Freeport i Kungsbacka först för att kika runt lite.. Har aldrig varit där och fick mig en liten chock, stället vat ju fullt av små brats. Kunde inte koncentrera mig på något i affärerna utan var mest tvungen att gå och råglo med skräckblandad förtjusning på dessa skumma varelser. Tror jag lever i en rätt skyddad värld, men hur fan kan dom med? Hur orkar dom? Hur orkar man leva som Brat?? Eller Bratt som vi säger i Falkenberg.
Åkte vidare till Botaniska och kollade på någon trädgård och sen till Ikea och där emellan köpte jag ett par skor. Mina Afrika-skor. Dom ser inte mycket ut för världen och billiga var dom också, men det är skorna som ska få äran att föra mig runt i Afrika hela våren. Timbaland-skor var det också och det känns ju tryggt, etta på trackslistan, vad kan gå fel? Får jag inte resa snart så dör jag.
Imorgon åker Johan till Malmö och sen på natten flyger han till Kreta för att semestra en vecka. Som om han inte har fått nog av semester för i sommar. Som om jag inte är värd det mer. Som om jag inte också hade kunnat åka om jag inte hade trott att jag skulle jobba (vilket jag inte ska, gaaaaahaaa). Som om jag inte också vill glida runt i flipflop och ha slampigt lite kläder på mig, äta grekiska sallader och sniffa klor. Ge mig en strand full av sönderbrända kräftröda, överviktiga män i neontanga med Austin Powers-mattor på börstet, centimetertjocka guldlänkar, klackring och jag är hemma, charter när det är som bäst. Ja, ni hör själva hur desperat jag är. Jag unnar inte Johan denna upplevelse ett dugg. Det borde vara jag.
Kommentarer
Trackback