Maerz

Helg i Malmö, man återvänder alltid till brottsplatsen. Grymt skönt att komma hem till egna lägenheten. Min, min, min. Allt är mitt. Och Johans då. Visst, får lämna tillbaka den om ett halvår, men sen ska jag ändå inte bo någonstans på ett år så det kommer jag ju inte märka av förrän våren 2009. Fram tills dess kan jag låtsas att den står här och väntar och att vi kan bo här sen igen. Förnekelse är underbart! Idag har vi gått på stan, käkat falafel och funderat på om det verkligen är en bra idé att ställe cykeln på stan ikväll ifall den skulle bli snodd. Det är Malmö det!

Ikväll vankades det fest på Lunds äldsta studenthem, får direkt Ondskan-associationer, men där ska tydligen vara trevligt.. Stor fest, klädkod och hela köret. I don't do klädkod, inte särskilt bra i alla fall och blev kvar i Malmö. Johan däremot gjorde ett försök, han gick på minsta möjliga uppklädda- alternativet. Tyckte ändå att han såg ut som en brat, eller Bratt som vi säger i Falkenberg. Hoppas han inte får stryk på väg hem från bussen i natt, borde kanske hämta honom...

Var förövrigt sjuk och borta från jobbet för ett tag sen och hittade ett brev i Malmö från Carlsberg igår. Det står datumet jag var sjukskriven och att jag ska skriva under på att "jag svär på mitt samvete att jag verkligen var sjuk den dagen". Någor är seriöst lömskt med det där företaget, har upptäckt det nu. Lömskt.

Annars är mina dagar där räknade.. Sen blir det tenta och kanske att jag passar på att måla om det Folkessonska hemmet när jag ändå är ledig. Har gått så grymt fort att jobba så jag fattar ingenting.. Antingen är det jättelugnt och man studerar sig själv medan man odlar navelludd samtidigt som man glor på perez hilton, andra dagar händer allt på en gång. Har hand om Sthlm's skärgård och delar av Sthlm och det är pride och båtrace och alla har problem som ska fixas nu, nu, nu. Och jag ska tydligen kunna lösa allt, har tom. fått en egen jobbmobil så att de ska ringa direkt till mig och slippa alla okunniga typer som inte kan något om skärgården. Mobilen ringer och ringer och ringer. Tycker synd om dom för de har ingen aning om att de ringer till mig, den okunnigaste människan på hela Carlsberg. Varje gång de rabblar sina problem får jag en mindre hjärtattack, men jag har faktiskt lyckats lösa allt hittills.

För någon natt sen drömde jag att de ringde på min jävla skärdgårdsmobil och sa att jag hade sänkt en av skärgårdsbåtarna. Hade tydligen skickat för mycket öl och jag borde ha fattat att det inte gick för det är passagerarbåtar som inte kan väga hur mycket som helst och nu låg båten på havets botten mellan två öar ute i ingenstans. Någor jag skulle fixa omedelbart. Jobbskada kallas sånt.

I lördags bjöds det på middag hemma hos Maria. Mycket trevligt initiativ av Maria måste jag säga, att laga mat till någon som man inte har fött fram, och i princip lovat att ta hand om i 18 år (vet ju alla att det blir x antal år utöver det..), utan att bara göra det för att det är roligt. Så vi satt och drack vin och pratade hela kvällen innan vi stack till Zätas en kort sväng, plockade upp ett fyllo och cyklade hem. Inga skandaler förutom en schlagerchock, vem visste att en viss Fredrik hade sånna låtskrivartalanger. Nämner inga efternamn eftersom det skulle se alltför fel ut om denne Fredrik hade varit lite lagom självgod och googlat sitt eget namn... Hmm. Men trodde ni att ni visste allt om Cara Mia så trodde ni helt klart fel! Jag vet allt.

Idag har varit skräckens dag.. Tandläkartiden var bokad 17.30 och hela dagen var förstörd. Har varit på dåligt humör hela dagen och inte orkat göra mer än jag måste. Varje gång jag är där säger nämligen tandisen att snart kanske jag måste laga den där tanden. Borra upp den och fylla ut den inifrån. Laga hål har jag inget problem med för det kan man göra utan bedövning, men att "borra upp" en tand..??!! Stor bedövingsspruta på den. Stooor. Har inget emot tandläkare, de får gärna pilla i mitt tandkött, pensla bananlack och sätta in röntgenbildsgrejerna så långt in att man nästan spyr och får ta om bilderna tusen gånger... Men sprutor. Fobi i all ära, men det är fan inte normalt att ta en spruta i munnen. Tänk er en spruta rätt upp i gommen, eller i kinden... Gaaaaah. Jag lovar här med att aldrig bli beroende av botox eller bli sprutnarkoman. Skulle jag få sånna behov får jag lösa det med silvertejp och rökheroin istället.

Har lovat både mig själv och tandisen att skölja flour, använda tandtråd och inte dricka frätande grejer. Och vad gör jag? Sticker till Thailand och häller i mig hinkar med cola och sprit hela nätterna som säkert motsvarade en volym på en mindre insjö i Småland. Så den här gången var det kört, for sure. Tills tandläkaren säger att "ja, det här såg ju riktigt bra ut. Men den där tanden får vi nog laga om några år. Då kallar vi igen om två år, du ska ju inte behöva gå mer än nödvändigt". Så nu är det bara att vänta två år till innan det är dags att dö en smula igen. Dö.

Är ledig idag, ofrivlligt men ändå ledig. Hade det varit strålande sol kanske det inte hade varit så illa, men idag känns det bara onödigt och som slöseri med tid. Har legat kvar i sängen och lyssnat på ösregnet och känner mig väl inte särskilt motiverad att göra något alls. Fick för mig att jag kunde "gå på stan lite och kolla i affärer", sen slog det mig att jag inte vet hur man gör det i Falkenberg. Kanske om man går i slow motion och att man verkligen kollar in i alla affärer typ hälsokosten, bokhandeln, tygaffärerna, Synsam och sånt, då kanske man kunde komma upp i en halvtimmes tid eller något. Det är ungefär lika lång tid som det skulle ta att cykla dit i regnet också, det är det inte värt. Får bli en seg dag, med ett besök på biblan i eftermiddag. Johan ska låna Afrika-böcker och jag ska se om jag hittar de där estniskaböckerna som mamma har tipsat om. Roots. Hur svårt kan det vara att lära sig lite estniska? Grymt svårt antagligen. På 21,5 år har jag lärt mig: Vi ska äta, mamma, pappa, mormor, morfar, berg, hej och "Lilla Mari".
Så på en sommar borde jag ju i alla fall lära mig att uttala någon bokstav eller något.... Men kanske om 60 år att jag kan läsa morfars böcker. Då får jag iofs sträckläsa alla ganska fort, så att jag inte dör mitt i allt och har lärt mig förgäves. Anyway, roots var det...