Maerz

Fick hederlig gammal söndagsångest i söndags, något jag inte haft på väldigt länge. Har blivit för lat för det, dessutom blir jag så jäkla bakis ibland så ångesten tar sig nog inte förbi min huvudvärk och in i medvetandet. Men i söndags kom den, med besked. Fast det var inte direkt söndagsångest för den hade sin peak igår. Skit samma, fick en sån klump i magen när jag kom på att jag ska vara i Malmö hela hösten. Sen får jag lite ångest vid tanken på att lämna Sverige flera år i rad så det vill jag ju inte heller, kanske. Aldrig nöjd. Det enda som hjälpte mot ångesten var att tänka på underbara Bolivia och La paz. Mycket trevligt ställe tills man ser alla döda, torkade lamafoster framför sig. De var överallt och man kunde inte kolla bort. Det var som en zombiefilm där zombierna kommer från alla håll och är på väg mot dig, fast detta utspelade sig i solsken och inte i ett dimmigt träsk? (vad vet jag, jag ser aldrig läskiga filmer) Och överallt hade dom en speciell rökelse, efter ett tag inbillade jag mig att det var lukten av död lamabebis jag kände. Vissa var stora, andra var minimala små foster dom tagit, de hängde i stora klasar. Öv-er-allt. Jag har mardrömmar fortfarande. I sånna stunder så är jag nöjd med min tillvaro som den är. På tal om nåt helt annat har jag power-walkat lite, men damn vad ont i benhinnorna jag får. Har ju superskor för sjutton. Sen går det över efter 20 min, men innan dess vill jag bara såga av mitt vänstra smalben med slö tandtråd och hoppa hem på ett ben. Diagnos?