Maerz

Tillbaka i Falkenberg, sista gång på ett tag nu för snart drar allt igång i Malmö igen. Blev inte mycket festivalande under dagarna i Malmö, hade fokus på annat.. Och det lönade sig tydligen för Manpower ringde innan idag och xbox-jobbet är mitt, mitt, mitt!! Den 3:e september drar det igång med tre veckors träning på heltid så att jag ska kunna lära mig allt om xbox. Det kan ju bli rätt tufft, men grymt att kunna jobba heltid tre veckor och tjäna massa pengar samtidigt som man får lov att smyga iväg på sina föreläsningar. Oh I loooove the cake! Och det känns inte som om jag säljer min själ, för jag förklarade faltiskt för cheferna att mitt nintendo 8-bitars är min ögonsten och jag har svårt att släppa taget om det.

Och i natt kom Johan hem från Kreta, äntligen äntligen äntligen! Han har ju varit iväg halva sommaren nu och  rest, själv går man hemma och väntar.. Sen när han kommer där fräsch och solbränd efter en underbar semester så känner man sig ännu mer som ett ösegn. Känns inte som om det har varit någon sommar i år. Fast jag glömde av mitt blekhetskomplex när han började visa upp allt han hade shoppat. Storshopparen hade tagit en runda på stan och bara köpt massa saker till mig (!). Fick en parfym, en väska, örhängen, en klänning och en luvtröja. Någon har fått sig en charter-sugar daddy! Fast nu när jag har extrajobb så ska Johan få sig en Mama.

Idag har vi sovit, varit och köpt en ny cykel till Johan eftersom den andra blev stulen när jag skulle passa den.. Ehm. Och nu ska jag plugga.

Detta blir inte någon festivalblogg om hur trevligt här är i Malmö.
Jag är trots allt här på ett litet mission, inte för att ha roligt, ooh nej. Mitt mission går ut på att jag ska skaffa mig ett extrajobb i höst så att jag slipper leva på luft. Om jag bara lägger mig ner och ligger kvar tills i slutet av januari så är pengarna till Afrika fixade. Men om jag av någon anledning har annat för mig än att vara en geleklump med liggsår så blir det tight.. Sen har jag ju ganska mycket tid över också.

Hur du nu än kom sig så hamnade jag på en xbox-jobbintervju på Manpower i tisdags. Det var väldigt avslappnat och trevligt så när som på det översvåra engelskatestet jag fick sitta och göra i en timme. Inga jobbiga teknikfrågor, däremot frågade dom om jag har spelat xbox. Klart jag har!! Säkert tre gånger.

Så långt är allt bra och nu ska jag dit i morgon för att träffa cheferna på xboxföretaget, aka the germans. The geeermans! Majn gått. Det känns ju inte alls lika avslappnat längre, vad säger man till dom?? Kan ju alltid dra till med den gamla klassikern "klappe zu, affe tot" (stavning?). Det var det första jag lärde mig på tyska.

Äntligen Malmö!


Vi firar ett år, Malmö och jag, om precis bara några dagar nu säkert. Vi har haft ett bra år tillsammans, är fortfarande pirrigt nykära och har inte hamnat i den där slentrianen då vi bara tar varandra för givet. Jag cyklar fortfarande omvägar när jag kan för att få upptäcka mer.

Här råder säkert festivalstämning, men jag är på fel sida stan och här pulserar det bara långsamt. Men det rör sig, i Falkenberg står det ju så still att man mår illa ibland. Ikväll ska jag öppna upp alla fönster, sitta i mitt uterum med mina böcker och bara se på när alla andra leker. Då är det bra att bo på andra sidan stan, blir så mycket lättare att ignorera allt annat och bara vara duktig och plugga. Först en sväng till Willys för att fylla på förrådet, sen ska jag gå hem med mina påsar och starta upp både kylen och min hjärna.

Jo! Jobbintervju imorgon. Kan gå hur som helst, men det känns okej hur det än går. Vem skulle ni ringa om ni hade teknik problem?

Nu är skorna mina och jag är 420 kronor fattigare. Hepp hepp!

Har tråkigt. Johan har åkt till Malmö/Kreta och lämnat mig i ett regningt Falkenberg med en hemtenta som ständigt gnager mig bakom öronen. Spelar ingen roll vad jag hittar på så ligger den och skaver. Jag ska göra den, det är inte det. Det är bara det att jag blir så fruktansvärt hämmad av att göra en tenta på exakt samma ämne en gång till. Jag vill ju inte upprepa mig, samtidigt vill man ju ha med allt det som var bra från det förra och man får världens ångest över att inte upprepa sånt som var dåligt. Jag ska utveckla allt och analyser in i minsta detalj och det går ju sådär när man bara får skriva 1,5 sida. Vetenskapliga rapporter är inte min starka sida heller, har lite för lätt att börja med mumbojumbo hela tiden. Gah, ett beprövat sätt att få alla hämningar att släppa på är ju att helt enkelt bli riktigt jävla packad. Kanske är det min sista utväg? Undrar hur man ser på det där med gender efter en runda på Bratt? Åh hjälp.

Men idag har jag annat för mig, slösurfar som aldrig förr och nu har jag halkat in på ebay och ska köpa skor! Hittade ett par väldigt bra converse i precis rätt färg som jag vill ha. Oliiiiv. Visserligen en halv storlek för stor, men det skiter jag fullständigt i. Två timmar kvar på auktionen så här ska budas för fullt! Ska in en vända på forex bara och kolla hur pundet står så att man inte tar i för mycket. Förra gången jag gav mig på detta så försvann skorna någonstans i Europa och kom aldrig fram. Det var sorgligt. Men den snälla Hong Kong-människan erbjöd sig att skicka ett nytt par eller ge mig pengarna tillbaka. Jag tog pengarna, blev så jobbigt att hoppas varje dag i flera veckor när posten kom. Men nu har jag repat mig, det här är bra skit!

I helgen var vi i Johans familjs torp, några små stugor utan el och vatten mitt ute i ingenstans. Mycket lugnt. Och mörkt. Och folktomt. Jag är för paranoid för mitt eget bästa. Jag älskar människor, att bo i lägenhet med tusen grannar och att bo i storstäder som London är underbart. Folk, folk, folk. Fast jag blev iofs antastad en gång i London av en liten engelsk gubbe i tweedkavaj och matchande gubbkeps, han blev tydligen väldigt kramsugen innan han skulle på bussen och flög på mig i farten. Då hjälpte det inte att där fanns mycket folk. Sånt händer ju inte där det inte finns något folk alls. Hmmm, klurigt. Jag har iaf fiskat en massa.

Igår var vi en sväng i Gööötet. Var förbi Freeport i Kungsbacka först för att kika runt lite.. Har aldrig varit där och fick mig en liten chock, stället vat ju fullt av små brats. Kunde inte koncentrera mig på något i affärerna utan var mest tvungen att gå och råglo med skräckblandad förtjusning på dessa skumma varelser. Tror jag lever i en rätt skyddad värld, men hur fan kan dom med? Hur orkar dom? Hur orkar man leva som Brat?? Eller Bratt som vi säger i Falkenberg.

Åkte vidare till Botaniska och kollade på någon trädgård och sen till Ikea och där emellan köpte jag ett par skor. Mina Afrika-skor. Dom ser inte mycket ut för världen och billiga var dom också, men det är skorna som ska få äran att föra mig runt i Afrika hela våren. Timbaland-skor var det också och det känns ju tryggt, etta på trackslistan, vad kan gå fel? Får jag inte resa snart så dör jag.

Imorgon åker Johan till Malmö och sen på natten flyger han till Kreta för att semestra en vecka. Som om han inte har fått nog av semester för i sommar. Som om jag inte är värd det mer. Som om jag inte också hade kunnat åka om jag inte hade trott att jag skulle jobba (vilket jag inte ska, gaaaaahaaa). Som om jag inte också vill glida runt i flipflop och ha slampigt lite kläder på mig, äta grekiska sallader och sniffa klor. Ge mig en strand full av sönderbrända kräftröda, överviktiga män i neontanga med Austin Powers-mattor på börstet, centimetertjocka guldlänkar, klackring och jag är hemma, charter när det är som bäst. Ja, ni hör själva hur desperat jag är. Jag unnar inte Johan denna upplevelse ett dugg. Det borde vara jag.

Augusti elleerr.
På jobbet har jag bytt Stockholm mot goa gubbar i Götet, några heter Glenn och alla dricker Pripps medan dom springer runt på klipporna i Bohuslän med upprullade jeans. Sista veckan nu, sen väntar några veckors semester. Tänk om det skulle vara bra väder då. Jag tror jag måste tro på det för annars går jag under långsamt. Först tyckte jag att det var den sämsta idéen någonsin att vara ledig, det var den lilla reseplanerade materialisten som visade sitt snåla ansikte tror jag. Men nu känns det helt okej faktiskt. Jag vill också glida runt i flipflop och pilla mig i naveln hela dagarna.

Fast helgen har ju varit bra. Har hunnit med första besöket på stranden, några timmar i solen, första kvällsdoppet, grymt många myggbett på bara några timmar och att supa bort min röst. Vet inte vad jag har gjort men min telefonröst har nått oanade höjder idag. Får tacka helgens fest hos Sanne och utgången på Bratt för det. Kanske säljer mer när man är sådär lite hes, kanske ska vara mitt knep i fortsättningen..

Tog mitt blodtryck förra veckan. Var skyhögt och jag är som en tickande liten bomb. Hoppas att det var min nervositet som fick upp det. Hatar allt som har med kontroller att göra och hur fånigt det än låter så tycker jag att det är obehagligt att ta blodtrycket. Det trycker så läskigt på armen och man känner sin egen puls i halva kroppen. Sen blir jag alltid så nervös över att jag skulle kunna ha högt blodtryck eftersom halva släkten har fått hjärtattacker. Ond cirkel det där. Så nu kan jag tydligen ställa mig i kö jag också. Damn. Hysteri är en vacker egenskap, men tydligen inte bra för blodtrycket.