Farväl Falkenberg
Igår var det alltså bio, Farväl Falkenberg. Var en väldigt annorlunda, och väldigt vacker film. Kanske för att man är därifrån, men sådär visste inte ens jag att Falkenberg kunde se ut. Vackert, men jävligt öde. Stundtals fick man kämpa lite för att hålla tillbaka känslorna. Skyller på musiken, är svag för sånt. Det är Maria med, såg nog hur det ryckte i läppen när pianot kom igång.
Lite underligt. Alla satt kvar hela eftertexten (förutom två stycken som gick efter 10 min av filmen) och det var helt knäpptyst när alla skulle gå ut. Man visste liksom inte vad man skulle säga. Vet fortfarande inte vad jag ska säga, bara att den gav en såndär känsla som sitter kvar långt, långt efteråt. Man kan liksom inte riktigt släppa den fastän man står hemma i ett för ljust badrum och sköljer flour i ett par mysbyxor långt bort från lilla Falkenberg. Jag har en stark hatkärlek till den där staden jag nog aldrig kommer förstå.
Idag har jag köpt en färgglad kofta på H&M. Snart kommer mörkret så då behövs den för att lysa upp. Vill nästan att det ska bli kallt så jag kan använda min vinterkappa. Fast mörkret kan jag vara utan. Ikväll ska det kalasas i Malmö med Timbuktu-spelning... Ciao
Lite underligt. Alla satt kvar hela eftertexten (förutom två stycken som gick efter 10 min av filmen) och det var helt knäpptyst när alla skulle gå ut. Man visste liksom inte vad man skulle säga. Vet fortfarande inte vad jag ska säga, bara att den gav en såndär känsla som sitter kvar långt, långt efteråt. Man kan liksom inte riktigt släppa den fastän man står hemma i ett för ljust badrum och sköljer flour i ett par mysbyxor långt bort från lilla Falkenberg. Jag har en stark hatkärlek till den där staden jag nog aldrig kommer förstå.
Idag har jag köpt en färgglad kofta på H&M. Snart kommer mörkret så då behövs den för att lysa upp. Vill nästan att det ska bli kallt så jag kan använda min vinterkappa. Fast mörkret kan jag vara utan. Ikväll ska det kalasas i Malmö med Timbuktu-spelning... Ciao
Kommentarer
Trackback