Maerz

Tillbaka i Malmö igen för en väldigt kort, stressad visit. Igår var det opposition på allas b-uppsatser hela dagen. Visade sig bli en dag av skräck, förtvivlan och ren galenskap. Folk skrek att lärare skulle polisanmälas och handledare hängas på Malmö Lekskola. Ja, så har vi det en vanlig dag i skolan! Och vi överlevde och fick ett B. Det är bra, med tanke på allt kaos så är det så fruktansvärt bra. Så nu slipper vi stå för hängandet.

Sen drog Karin, Lotta och jag till ölcafét. Fast bara en liten stund för sen skulle jag till Maria. Men det blev en lång stund och sen en ännu lite längre. Det är svårt. Svårt att slita sig från Karin och Lotta, svårt att slita sig från Malmö och svårt att slita sig från ölcafét (hur ruffigt där än är). Drog hem till Lotta för vodka och rödvin (fast inte blandat, så hardcore är nog inte ens vi), känner mig som en orkan som alltid stormar in där till Lottas två sambos förtjusning, men dom skrattar och verkar ändå uppskatta all galenskap. Och vi förklarade ingående vår oppositionen och spelade upp klockrena imitationer av Pärs galenskapsutbrott, så bra att rösten är borta idag. Att dra hem till Lotta är alltid en bra idé! Fick ringa Maria och avboka vår kvällsmats-date vid halv 12, ölcafét, vodkan och bristen på mat hade nog gjort sitt. Tyckte själv att jag var i mitt esse men Maria anade fuffens och kom på mig. Ja, det var en trevlig kväll. Vi ska äta middag ihop idag istället. Sen hem till Karin och djupa diskussioner och thaimat. Idag fick jag lämna en bakis Karin för att åka iväg och klippa mig. Nu är hälften av håret borta och Afrika-anpassat. Känns bra och passande med ny frisyr lagom till min jobbintervju på fredag. Planen är att försöka nästla mig in på kommunen och få jobb som personlig assistent av något slag. Jag förväntar mig ingen som helst glamour, men kanske att jag kan gå hem från jobbet och vara knäckt men ändå få känna att jag gör något vettigt. Det vore en förändring. Att bråka om rosévin med Sthlms hippaste är hemskt. Inget av de tre faller mig i smaken. Och blir det inget med det så är det bara att dra på Sthlmsdialekten i år igen och låtsas att man är med i matchen.

Och nu är det sista timmarna i Malmö. Usch så tomt det känns redan. Hur ska man komma tillbaka hit igen, utan att få träffa de finaste varje dag? Skrämmande med ny klass och att behöva gå resten av utbildningen utan dom som lyfter en.